varför just mig?....



Ingen förstår mig, ingen förstår min känsla, ingen fattar vad jag måste bära på..  
Jag vaknar och somnar med tårar inom mig. Jag pallar inte mer!
Detta måste ta slut, men frågan är hur?...
Känns som det inte finns nåt att leva för men ändå så finns jag här efter många försök...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0